SALUKI   Foto: Olika fotografer

DYRBAR
Rasen Saluki är en av de äldsta hundraserna i världen och härstammar från Asien där den spridits över stora områden. Salukin kallas också "Den persiska vinthunden" och användes av ökenstammarna som jakthund. Salukin var så värdefull i deras ögon att den sällan såldes men där emot kunde den vara en dyrbar gåva till någon som gjort sig förtjänt av den.

FRÅN ENGLAND TILL SVERIGE
Man tror att Salukin fanns i Europa redan på medeltiden men kom nog inte till Sverige förrän i början på 1900-talet. Troligtvis importerades Salukin från England i början.

BEVARAD URSPRUNGSRAS
Salukin är i det närmsta oförändrad utseendemässigt men har naturligtvis ändrat livsstil från att jaga på sanddynorna i öknen till att bli Svensk sällskapshund.
Till skillnad från många andra hundraser går det inte att fjäska till sig Salukins uppskattning. Den väljer sina vänner.

LUGN OCH BUSIG
Lika lugn och sansad som Salukin blir som vuxen lika vild och busig är den som valp och unghund. Hårda ord och nypor är aldrig bra och ger oftast motsatt effekt. Det är bara att sansa sig när man får se bitmärken i byrålådor, fjärrkontroller och mobil telefoner.

KAPPLÖPNINGSHUND
Salukin är en vinthund och älskar att springa. Den är en så kallad långdistanslöpare. Det sägs att en Greyhound vinner de första fem minuterna men blir sedan trött och låter Salukin dra förbi. I snabbhet vinner Greyhound men i uthållighet vinner Salukin.
Salukin deltar gärna i Lure-coursing och andra sprint tävlingar. Den kräver ganska mycket motion men motionerar gärna sig själv om man har tillgång till en större inhägnad plan.

TJUV
Salukin är en tjuv. Obevakad mat försvinner snabbt spårlöst och det är därför bäst att inte lämna en Saluki ensam i köket när maten står på bordet. Med sina långa halsar har de inga problem att nå upp över bordsytan.

AV OCH PÅ
Till skillnad från andra raser har Salukin två lägen: AV och PÅ! Inne är den en lugn hund som inte utmärker sig mycket mer än en katt men ute är den explosiv och använder gärna sin energi till att springa.

Faktan kommer delvis från boken "Hundraser i Sverige" av Åsa Lindholm och Ulla Barvefjord, utgiven av Prisma bokförlag 2005